Två gamla lertavlor som upptäckts i Irak och täckta uppifrån och ner med kilskrift innehåller detaljer om ett "förlorat" kanaaneiskt språk som har anmärkningsvärda likheter med forntida hebreiska.
Tabletterna, som tros vara nästan 4,000 XNUMX år gamla, registrerar fraser på det nästan okända språket för det amoritiska folket, som ursprungligen kom från Kanaan – området som är ungefär nu Syrien, Israel och Jordanien – men som senare grundade ett kungarike i Mesopotamien. Dessa fraser placeras vid sidan av översättningar på det akkadiska språket, som kan läsas av moderna forskare.
I själva verket liknar tavlorna den berömda Rosettastenen, som hade en inskription på ett känt språk (forngrekiska) parallellt med två okända skrivna antika egyptiska skrifter (hieroglyfer och demotiska.) I det här fallet hjälper de kända akkadiska fraserna till forskare läste skrivna Amorite.
"Vår kunskap om Amorite var så ynklig att vissa experter tvivlade på om det överhuvudtaget fanns ett sådant språk," forskarna Manfred Krebernik (öppnas i ny flik) och Andrew R. George (öppnas i ny flik) berättade för WordsSideKick.com i ett e-postmeddelande. Men "Tabletterna löser den frågan genom att visa att språket är sammanhängande och förutsägbart artikulerat och helt skilt från akkadiska."
Krebernik, professor och ordförande för forntida östernstudier vid University of Jena i Tyskland, och George, en emeritusprofessor i babylonisk litteratur vid University of Londons School of Oriental and African Studies, publicerade sin forskning som beskrev tabletterna i det senaste numret av den franska tidskriften Revue d'assyriologie et d'archéologie orientale (öppnas i ny flik) (Journal of Assyriology and Oriental Archaeology).
Förlorat språk
De två amorit-akkadiska tabletterna upptäcktes i Irak för cirka 30 år sedan, möjligen under Iran-Irakkriget, från 1980 till 1988; så småningom ingick de i en samling i USA. Men inget annat är känt om dem, och det är inte känt om de togs lagligt från Irak.
Krebernik och George började studera tabletterna 2016 efter att andra forskare påpekat dem.
Genom att analysera grammatiken och ordförrådet för mysteriespråket fastställde de att det tillhörde den västsemitiska språkfamiljen, som även inkluderar hebreiska (som nu talas i Israel) och arameiska, som en gång var utbredd i hela regionen men nu talas endast i ett fåtal utspridda samhällen i Mellanöstern.
Efter att ha sett likheterna mellan mysteriespråket och det lilla som är känt om amoritiska, bestämde Krebernik och George att de var desamma och att tavlorna beskrev amoritiska fraser på den gamla baylonska dialekten av akkadiska.
Berättelsen om det amoritiska språket som ges i tavlorna är förvånansvärt omfattande. "De två tabletterna ökar vår kunskap om Amorite avsevärt, eftersom de inte bara innehåller nya ord utan också kompletta meningar, och därför uppvisar mycket nytt ordförråd och grammatik." sa forskarna. Skrivningen på tavlor kan ha gjorts av en akkadisktalande babylonisk skriftlärling eller skriftlärling, som en "improviserad övning född av intellektuell nyfikenhet," tillade författarna.
Yoram Cohen (öppnas i ny flik), en professor i assyriologi vid Tel Aviv University i Israel som inte var inblandad i forskningen, sa till WordsSideKick.com att tabletterna verkar vara ett slags “turistguidebok” för forntida akkadiska talare som behövde lära sig amoritiska.
En anmärkningsvärd passage är en lista över amoritiska gudar som jämför dem med motsvarande mesopotamiska gudar, och en annan passage beskriver välkomnande fraser.
"Det finns fraser om att ordna en gemensam måltid, om att göra ett offer, om att välsigna en kung," Sa Cohen. "Det finns till och med vad som kan vara en kärlekssång. … Det omfattar verkligen hela livets sfär.”
Starka likheter
Många av de amoritiska fraserna som anges i tavlor liknar fraser på hebreiska, som t.ex. "häll upp vin till oss" - "ia -a -a -nam si -qí-ni -a -ti" i Amorite och “hasqenu yain” på hebreiska - även om den tidigaste kända hebreiska skriften är från cirka 1,000 XNUMX år senare, sa Cohen.
"Det förlänger tiden när dessa [västsemitiska] språk är dokumenterade. Språkvetare kan nu undersöka vilka förändringar dessa språk har genomgått genom århundradena, sade han.
Akkadiska var ursprungligen språket i den tidiga mesopotamiska staden Akkad (även känd som Agade) från det tredje årtusendet f.Kr., men det blev utbrett i hela regionen under senare århundraden och kulturer, inklusive den babyloniska civilisationen från omkring 19- till sjätte århundradena f.Kr. .
Många av de lertavlor som täcks av den gamla kilskriftsskriften – en av de tidigaste formerna av skrift, där kilformade avtryck gjordes i våt lera med en penna – var skrivna på akkadiska, och en grundlig förståelse av språket var en nyckel del av utbildningen i Mesopotamien i mer än tusen år.
