Enligt en ScienceAlert-rapport2019 grävde ett internationellt team av forskare under ledning av arkeologen Melissa Kennedy från University of Western Australia ut en 140 meter lång sandstensmustatil nära Al-'Ula, i nordvästra Saudiarabien, med namnet IDIHA-F-0011081. De mystiska, rektangulära höljena användes av neolitiska människor för okända ritualer. Utgrävningarna har avslöjat hundratals fragment av djurrester, samlade runt en upprätt stenplatta som tolkats som helig. Detta tyder på att stenplattan är en helig sten som representerar guden eller gudarna för de människor som levde i regionen för tusentals år sedan.
Mustatilerna är en unik upptäckt inom arkeologiområdet. Dessa strukturer finns bara i nordvästra Saudiarabien och upptäcktes först på 1970-talet genom flygfotografering. Dessa konstiga strukturer är gjorda av stenar och är rektangulära till formen, med en längd som vanligtvis är större än dess bredd. Strukturens väggar är konstruerade med stenar som läggs ovanpå varandra, utan användning av murbruk eller cement, i en teknik som kallas torrstensmurverk. Mustatilerna kan variera i storlek, några är relativt små och andra är upp till tiotals meter långa.
De tros vara gamla strukturer som byggdes under den neolitiska perioden, som går tillbaka till cirka 8,000 XNUMX år sedan. Mustatilerna är fortfarande höljda i mystik, och deras syfte är inte helt klart. Vissa experter tror att de kan ha använts för religiösa eller ceremoniella ändamål, medan andra antyder att de kunde ha använts för astronomiska observationer eller som boskapsinhägnader.
En annan teori tyder på att mustatiljer användes för jakt. Stenmurarna kan ha skapat barriärer som ledde in djur till ett trångt utrymme där de lätt kunde jagas. Denna teori stöds av förekomsten av forntida djurfällor nära några mustatiljer.
Vissa experter föreslår att mustatiljer användes som gravar eller gravkammare. Strukturernas enhetlighet och närvaron av mänskliga kvarlevor som hittats nära vissa mustatils stödjer denna teori. Men alla mustatiljer innehåller inte mänskliga kvarlevor, vilket ställer tvivel om denna teori. Oavsett deras ursprungliga syfte är dessa strukturer en fascinerande upptäckt som ger en inblick i livet i forntida tider i regionen.
Under de senaste decennierna har arkeologer som studerar mustatilerna funnit att de konstruerades under en period av ökad nederbörd i området, vilket kan ha möjliggjort större populationer och mer komplexa samhällen. Strukturerna i sig är i linje med astronomiska särdrag, såsom solens och månens uppgång och nedgång, vilket tyder på att de användes för astronomiska observationer eller ritualer.
En av de mest fascinerande upptäckterna i nordvästra Saudiarabien är närvaron av stenkonst nära mustatilerna. Hällkonsten avbildar djur, människor och geometriska former och tros ha anor från samma tidsperiod som mustatilerna. Närvaron av hällkonst så nära strukturerna tyder på att de var en del av ett större kulturellt komplex och en inblandning av den antika nabateanska civilisationen, som kontrollerade mycket av regionen under det första århundradet f.Kr.
Sammanfattningsvis är upptäckten av Mustatils i nordvästra Saudiarabien ett bevis på vikten av arkeologisk forskning för att avslöja hemligheterna i vårt förflutna. Det är bara genom hängivna ansträngningar från forskare, forskare och lokala samhällen som vi kan hoppas på att få en djupare förståelse för vårt gemensamma kulturarv och vår planets rika historia.
När nya upptäckter som denna fortsätter att göras är det tydligt att det finns mycket mer att lära om mustatilerna och människorna som byggde dem. Det är en spännande tid för arkeologi och en som lovar att ge många fler fascinerande insikter i vårt förflutna.
Forskningen finansierades av Royal Commission for AlUla och har publicerats i PLoS ONE.
